Fredsman, våldskvinna eller inget av det?

Sitter vid frukostbordet en solig höstsöndag och läser Pelle Billings nyutkomna bok, Jämställdhetsbluffen. Jag läser sällan böcker från pärm till pärm, utan börjar med kapitlar som lockar med intressanta rubriker. Det blir en märklig känslodissonans när jag läser kapitel 6 som heter Vår tids mansbild samtidigt som datorn slumpmässig spelar Säkert!s låt, Allt som är ditt i bakgrunden. Blandningen av bilder som då dyker upp i mitt huvud blir en känslomässig kakofoni. Säkert!s låt handlar om ett överfall där jag tydligt ser en inre bild av två män överfalla en kvinna. Männen som förövarna och kvinnan som offer och ett skuldbeläggande på henne. Fullständigt förkastligt! Ett utdrag av texten lyder:

Du går genom parken
Det är inte ens natt än
Och två som går bakom springer ifatt och tar
Allt som är ditt

Du borde ha skrikit
Men det kommer inget ljud
Dom behöver inte ens hålla för din mun
Allt som var ditt

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
Eller inte vart så korkad och gått ute själv
Du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
Det måste va' ditt fel
Det måste va' ditt fel 

Samtidigt som denna bild spelar sig i mitt huvud läser jag, i den sjätte kapiteln, vad Doris Lessing, nobelpristagare i litteratur, hade att säga om mansbilden redan 2001:

"Jag blir alltmer chockad över det ogenomtänkta och automatiska baktalandet av män som numera sitter så djupt i vår kultur att det knappt ens märks", sa den 81-åriga persisk-födda författarinnan igår.

Förvirrande minst sagt. Är det så frågar jag mig. Baktalas män idag? Jag refererar till mitt eget liv och försöker hitta exempel från vardagssituationer där män baktalas. Visst hittar jag många, jag hittar även exempel där jag själv baktalar män. Jag! Jag som anser mig vara en person som står och kämpar för jämställdhet och rättvisa. Jag upptäcker mig själv ha pratat om män som fega eller mesiga. Som om det faktum att vara man gör dig mesig och feg. Jag har talat om män som omogna och känslomässigt outvecklade pga att jag har sett individer som kränker andra utan att vara medvetna om det. Jag talar illa om män som talar illa om kvinnor. Det är då jag fattar att förändringen av mansbilden inte startar där ute någonstans på samhällsnivå eller på regeringsnivå med en utredning. Den startar vid matbordet, den startar vid stunden jag vaknar och ser mig själv i spegeln, den startar när jag möter min omvärld och hur jag uttrycker mig i mötet med andra människor.

Jag kan spendera tiden med att peka finger åt alla som talar illa om mannen eller skriva välartikulerade inlägg mot personer som baktalar mannen, men skapar det en förändring? Är det så vi skapar ett mer jämställt samhälle? Nej, jag vill ha en konkret förändring. Den förändringen startar hos mig. Hur vill jag se på män? Det är kanske är en bra fråga att börja med oavsett sexuell läggning, kön, etnicitet, religion, partitillhörighet, klasstillhörighet, musiksmak, kostval etc. Vilken bild vill jag vara med om att ge alla små barn som föds idag, den 7e oktober 2012 i Sverige? De kommer ut i denna värld utan kunskap om alla spelregler vi har skapat.
Om du fick föddas på nytt idag med den kunskap du besitter om samhället vi har byggt upp. Vad skulle du ha gjort annorlunda som barn?

Vi kanske också ska börja titta på semantiken vi använder oss av när vi pratar om saker. Senast idag läste jag i tidningen ordet våldsman. Ser ni kopplingen? Ser ni hur hjärnan gång efter gång matas med kombinationen av orden våld och man? Fredsman då? När använde ni det ordet senast? Jag har ta mig fan inte använt det någonsin, eller så minns jag inte. Våldskvinnor då? Finns dem? Kallar i en kvinna som utsätter någon för våld för en våldskvinna? Jag är otrolig snabb i min kritik till exempelvis elitfotbollen när de pratar om allsvenskan och damallsvenskan. Men inte när begreppet våldsman dyker upp i första rubriken i tidningen jag läser.

Som vanligt har jag mer frågor än svar men denna gång uppmanar jag er att kika på er egen bild av mannen. Hur ser den bilden ut, vad vill ni behålla och vad vill ni göra er av med?

"Sell sell sell!"

Rubriken är ett citat från dokumentärfilmen, The greatest film ever sold. En film som handlar om hur dokumentärfilmaren finansierar hela sin film via produktplacering. Dvs, företagen samt deras produkter  placeras medvetet i filmen och betalar för att filmen ska kunna genomföras.

Filmen i sig handlar om reklamens makt kring våra konsumtionsval. Dokumentärfilmaren intervjuar kända samt mindre kända personligheter, företagare, forskare, mediaprofiler samt PR- och mediaexperter. Under intervjuerna exponeras varumärkena som sponsrar filmen.

I vardagen omringas vi av reklam. Jag tittar mig omkring där jag sitter och kan inom loppet av 10 sekunder räkna upp och känna igen 7 varumärken. Nu talar vi om att vara medveten om det. Den senaste hjärnforskningen visar på hur lite medveten makt vi har över våra val. Reklamen vi ser, läser och tolkar talar till den "gamla" delen av vår hjärna. Den delen som har hand om rädsla, lust och begär. Vi tar det en gång till. Rädsla, lust och begär. Känner du igen de tre orden? Kan du sätta ner fingret på senaste gången eller stunden du kände nåt av de tre?

Allt säljer tydligen och speciellt om sex är inblandat. Något jag lärde mig väl när jag pluggade marknadsföring och kommunikation. Lägger vi in lite rädsla, lust och begär kring sex så kommer det absolut att sälja. Rädslan sätter igång vår överlevnadsinstinkt, lusten får oss att må bra och begär ger oss spänning och drivkraften att införskaffa det vi tror oss behöva begära. Det är plötsligt inte svårt att förstå varför människan säljer och köper sex.

Eller är det så enkelt egentligen? Är vi så enkla att förstå?

När jag föreläser kring sexualitet och framförallt försäljning och köpet av sexuella tjänster, brukar jag provocera publiken med att säga: ALLT GÅR ATT KÖPA (japp, jag säger det högt och i en positiv anda) Det är alltid någon som skruvar på sig och ibland säger emot. Känslor är ofta ett argument som förekommer som något vi inte kan köpa. Men då brukar jag fråga när någon senast bokade en massagetid, besökte Kallis eller fick en fenomenal skön SPA-behandling. Så betalade du för känslan det hela gav dig eller betalade du för att någon skulle smeta olja på din kropp? eller smeta ditt ansikte med lera när du äter en exotisk fruktsallad? Vad är det vi köper idag egentligen? Är det känslor eller är det produkter? Jag vågar säga att vi köper både och. Något som marknadsförare och PR-folk lär sig tidigt i sina utbildningar. Väck "rätt" känsla och din produkt eller tjänst kommer att sälja.

Kärlek då? Kan vi köpa kärlek? Hur hänger kärlek och konsumtion ihop? Jag har inte svar på mina frågor men är glad för debatten som börjar komma kring försäljning och köp av sexuella tjänster.

Det finns ett forskningsprojekt vid namn MANTSA  jag glädjs över. Ett projekt som riktar sig huvudsakligen till personer som definierar sig som män eller transpersoner, oavsett sexuell orientering, med erfarenhet av att ge eller få ersättning för sexuella handlingar med män eller transpersoner. Annelie Siring och Jari Kuosmanen vid institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet är de som har hand om projektet. I en debattartikel skriver dem: Den samkönade sexhandeln osynliggörs i könsmaktsanalysen. Aftonbladet rubricerar debattartikeln med: Ingen talar om männen som säljer sina kroppar. Säljer de sina kroppar? Säljer de möjligheten att känna en känsla köparen just nu begär? Varför har inte RFSLs senaste forskning inte fått så stor genomslagskraft? Är det så att vi fortfarande ser män som förövare och kvinnor som offer? Vad gör det med oss när det inte finns kvinnor inblandade i försäljning och köpet av sexuella tjänster? Tänk om du tar bort offer och förövare perspektivet? Hur förhåller du dig till sexförsäljning och seköp då?

Sex säljer, det vet vi. Men glöm inte heller att allt annat runtomkring oss säljer också. Det säljer för att det finns minst en av oss som är beredd att köpa det som erbjuds. Det är marknadsekonomins huvudregel.

En frågan vi däremot borde ställa oss oftare är varför vi köper det vi gör och vad gör det för skillnad i våra liv när vi väl gör det. Eller varför inte göra et experiment? Under en vecka kan du låta bli att köpa saker du inte behöver. Dvs, se till att undersöka vad du egentligen behöver och köp endast det. Kolla av sedan vad som händer med dig när du gör medvetna inköp och vad dina känslor blir när du inte längre låter dig styras av begär, lust eller rädsla utan endast av behov. Är ditt liv likadan då? Ser du på dig själv på samma sätt?

Vacker, snygg, skönhet och übermenschen

Vad är skönhet? När är du snygg? Vad är en ful människa och är det en nackdel? Vad har symmetri och utseende med vår möjlighet att leva våra liv som vi vill leva dem? Jag sitter och kikar på SVT och försöker förstå varför skönhetsindustrin har växt så mycket på så kort tid. Varför har kosmetiska ingrepp ökat? Vad säger det om oss som människor? Vem skapar idealen som finns och vem bibehåller dem? Varför är man missnöjd med sig själv? Bygger det på responsen du har fått under din livstid eller bygger det på att ditt utseende inte stämmer överens med vad som ligger i skönhetens ”pole position”? Ändå vet vi att skönhetsideal är något som ständigt förändras.

Inom forskningen menas det att utseende HAR betydelse för hur vi bemöts, det stämmer i min värld. Visst bedömer jag folks utseende, kläder, sätt att prata och kroppsspråk men det stannar inte bara där! Efter första bedömningen av det jag ser och tolkar kommer ju nyfikenheten. Vem ÄR den här människan jag ser, hör och granskar. Jag vet vad jag gör för tolkningar men stämmer dem? Det är nu jag börjar fråga och tar reda på värderingar, humor, kulturella gemensamma drag, historia, religion mm.

Om utseende har betydelse för hur vi bemöts av andra, vad händer när någon ser att du har gjort ett kirurgiskt ingrepp? Ett ingrepp som är lyckad borde väl vara att inte kunna se att du har gjort ett ingrepp eller? Och vad händer med din självbild av ett ingrepp? Om missnöje får dig att göra ett ingrepp för att du själv ska uppfatta dig vackrare och på så sätt öka attraktionskraften hos den du vill attrahera eller konkurrera bort någon vid ett arbetsintervju. Är det din självkänsla som påverkar eller ingreppet? Vad är vad? Är ingreppen bara medel för oss att nå en känsla där vi värderar oss högre bland de vi lever bland?

Det som skrämmer mig är denna oändliga jakt på någon sorts übermensch. Övermänniskan är en människa som når utöver sitt öde, som övervinner sitt öde, som ensam är ansvarig för sitt öde, utan några gudar. Hon erkänner inga andra värden än det hon själv funnit värdefullt, och inga andra lagar, än de hon själv skapat åt sig. Hennes sanning är hennes egen sanning, och kan inte vara någon annans sanning. De omständigheter som skapat henne, och det öde hon skapat åt sig, kommer ständigt att skapa henne åter; "Den eviga återkomsten". Det är vad Nietzsche uttrycker som en övermänniska. Sen kom nynazisterna och la dit och tog bort värden för att passa deras intressen.
Men nej, vi är inga övermänniskor. Vi söker hela tiden bekräftelse, närhet, trygghet och kärlek hos andra.

Är det kanske där bristen finns? Avsaknaden av kärleksyttringar som gör att vi är beredda att ändra på vår näsa, läppar, hår och kropp?
Ta nu och välj nåt du gillar hos dina vänner. Ta var och en av dina vänner och välj något kroppsligt. Nåt visuellt eller auditivt. Hur deras skratt låter, eller hur de säger ett visst ord, hur de rör händerna när de pratar eller hur du förundras över deras hår, näsa, häck, bröst, axlar. You get the point? Ta fram nåt du gillar hos var och en av dina vänner och berätta det för dem. Gör det nu, skicka sms, meddelande på facebook eller säg det live. Kolla vilken respons du får.

Låt oss lyfta det vi gillar hos dem som är nära. Inte bara deras egenskap utan även deras utseende. På så sätt kanske vi kan få varandra att fokusera på nåt som uppskattas istället för att vilja ändra på sig själv för att passa in och känna sig accepterad.

Vad gör vi för kärlek och vad gör kärlek med oss?

Såg ett program på kunskapskanalen i går där man diskuterade medvetandets vara eller icke vara samt vilken funktion det har. Innan varje beslut så stressas hjärnan, stressen hjälper oss att fatta de beslut vi tar. Detta sker omedvetet. Hjärnan tolkar ständigt varje händelse, situation och intryck innan det skapar en känsla i oss som sedan leder till en tanke som är medveten. Till detta hör att den medvetna delen av hjärnan är oförmögen att förstå kopplingen till den gamla delen av hjärna, alltså den delen som hanterar flykt, fara och belöningar. Detta förklarar varför beroenden finns och vad de fyller för funktion; Överlevnad! Så nästa gång du tänker på ett val har du egentligen redan bestämt dig omedvetet.

Magkänslan

Nu kanske du protesterar och lyfter magkänslan eller intuitionen som ett verktyg att fatta dina beslut. Vad är då intuition enligt forskningen? Intuition är erfarenhet och det antal upprepningar av en erfarenhet, tolkning eller situation. När du utsätts för en ny situation så krävs det mycket av din hjärna men när du har erfarenhet och blir en sk. expert inom ett område använder din hjärna endast en tredjedel av hjärnaktiviteten. Detta händer pga att den har utsatts för samma mönster eller situation tillräckligt många gånger för att automatisera beslutet. Hjärnan berättar för oss med en magkänsla om något är bra eller dåligt utifrån överlevnadsbegreppet men den medvetna delen av hjärna vill också ha en del av kakan och skapar ett sammanhang. Därför blir vi nervösa om vi ska hoppa fallskärm för första gången. Vi har ingen erfarenhet av det och hjärnan sätter ihop hög höjd + inga vingar + fritt fall = DÖD. En magkänsla infinner sig som vi måste trotsa med hjälp av förnuftet.
Den medvetna delen av hjärnan har uppgiften att skapa sammanhang för oss även om det inte finns en. Vi söker ständigt en röd tråd. Därav irrationella handlingar vid situationer där vi inte hittar en röd tråd eller har ingen erfarenhet av.
Har du börjar skapa en röd tråd mellan texten ovan och ordet kärlek? Inte än? Låt mig hjälpa dig på traven.

Förälskelsen

Om vi hoppar över stadiet om varför vi blir förälskade eller intresserade av någon, utan vi går direkt till känslan vi känner när vi vet att vi är intresserade, förälskade och faller för den romantiska kärleken.
Enligt Helen Fisher är vad som händer i hjärnan en stressreaktion. Vår panikcentral, amygdalan aktiveras, något som alltid händer när en fara hotar. Panikcentralen sätter igång alarmberedskap och det är då vi känner upphetsning. Fjärilar i magen, kittlar i benen, andningen blir kort och högt uppe på bröstkorgen och vi känner blodet forsa genom kroppen. Känner du igen det?

Paniktillståndet ger oss tunnelseendet. Så på ett sätt gör det oss lite blinda för helheten. Belöningscentrat går också igång vid förälskelse, ämnena som frigörs gör oss euforiska. Tacka bl a signalsubstansen serotonin för det, som höjer vår sinnesstämning. Vi blir höga på samma sätt som om vi hade tagit en drog som ger oss ett uppåttjack. Den andres frånvaro blir abstinens. Enligt Fischer är förälskelse förmodligen världens starkaste beroende.

När vi befinner oss i den romantiska kärlekens klor är vi rent neurobiologiskt drogberoende, blinda och stressade. Ju mer vi umgås med personen som skapar kicken i våra kroppar desto mer kickar känner vi och vi vill INTE göra oss av med dessa kickar. Pga fysiska beröringen och orgasmen ökar oxytocin, en hormon som skapar en anknytning till en människa. Den binder oss. Det är samma hormon som utsöndras när barnet ammar eller när vi får en massagebehandling.

Resultatet

En annan hormon gör oss mer lika. Detta gäller främst förälskelse mellan män och kvinnor. Hos förälskade män minskar testosteron och hos förälskade kvinnor ökar det. Det är kroppens sätt att skapa en känsla av att vi är lika och på så sätt känna tillhörighet. Varför gör kroppen allt detta då? Jo, forskningen gissar att det är under denna fas avkomman tillverkas. Nu är det så att människan har utvecklat förnuftet och den medvetna delen av hjärnan har skapat preventivmedel. Oxytocin tillverkas för att skapa en djupare känsla som hjälper oss att ta hand om vår avkomma. Något som den medvetna delen av hjärnan aldrig skulle erkänna för oss. Vi tar ju hand om våra barn och våra nära och kära för att vi älskar dem, eller hur? eller?

Väljer vi vem vi ska förälska oss i?

Fischer har intervjuat 28 000 personer och tagit fram tesen om att det finns fyra grundtyper av hjärnor beroende på hormonnivåer i dessa.
Både dopaminstyrda äventyrarhjärnor som söker spänning och serotoninstyrda bobyggarhjärnor förälskar sig i samma typ av hjärnor. Däremot såg Fisher att testosteronstyrda beslutfattare dras till östrogenstyrda medlare och tvärtom. Allt detta sker utan ditt medvetna kunskap utan är omedvetna mekanismer i våra hjärnor och kroppar. Frågan som väcks hos mig är om vi kan påverka hormonproduktionen i våra hjärnor och kroppar. Kan vi vara dopaminstyrda för att sedan påverka produktionen av testosteron med hjälp av kost, sömn, umgänge och beteende?

Detta var ju en forskning som bygger på det rent biologiska och biokemiska i våra kroppar. Sexualiteten styrs ju som bekant av flera parametrar än så. Vi har Psyket som spelar en stor roll i vår identitet och sexuella- och kärlekspreferenser och för att kanske inte tala om den ständiga sociala delen som är kopplad till normer, värderingar, kultur, religion, uppfostran, tabun mm.

Om du är kär idag, eller om du i en snar framtid blir kär eller förälskad. Ställ dig frågan vad det är du är kär i? Är det känslorna den andra eller de andra individer väcker hos dig eller är det individen i sig som har större betydelse. Svaret kan komma att förvåna dig!


Programmet på Kunskapskanalen

Nedan pratar Helen Fisher pratar om sin forskning kring förälskelse och den romantiska kärleken.

 

Våld, aggression, sex och män

Vilka känslor väcks av rubriken? Vilka bilder fladdrar förbi?
Vad skulle hända om vi bytte ut sista ordet? Byt ut det till ordet kvinnor.
Vad händer med dina känslor nu? Fortfarande samma? Vilka bilder dyker upp i ditt huvud nu?
Om jag nu ber dig byta ut en sista gång. Våld, aggression, sex och krig. Vad tänker du då? Vad ger det dig för kopplingar? Hjärnan jobbar ju som bekant genom kopplingar. Vi associerar ord och skapar ett tema utifrån våra ord. Varje ord har värden och när dessa värden summeras kan resultatet bli väldigt olika. Vilket jag misstänker är fallet med tankeexperimentet ovan.

Varför lyfter jag ämnet? Jo, jag lyssnade på Cissi Wallin på radio 1. Hon pratade om aggressiva män. Mycket bra program där en bekant till mig var med, Luis Lineo. Vi känner varandra via RFSU. Idag arbetar han aktivt med machofabriken. Hur kan vi skapa en maskulinitet som är bortkopplad från aggression och våld var något som Luis pratade om i programmet.

Jag återvänder till tankeexperimentet i början. Kan vi ändra värdet på ord? våld? Kan våld vara något annat än negativt? För mig som har sysslat med kampsport i 27 år är ordet våld vardagsmat. Det innehåller andra värden än det okontrollerade våldet där det finns förövare och offer. Inom kampsport handlar det om kontrollerad våld. Jag styr våldet som jag skapar och utsätter mig för det under jämlika förhållanden och med tydliga ramar. En ring eller plattform, flera domare, skydd, regelverk för tillåtna tekniker och respekt för min medspelare och hens tränare/coacher/klubb. Tänk om du redan som barn lärde dig att handskas med våld? Tänk att du som barn får lära dig att det är ok att brottas om du har ramar och regler. Att personen som du vill brottas/slåss med är med på noterna. Skulle det beteendet kunna följa med ända upp i vuxen ålder? Jag har en 10-årig dotter som jag ofta "slåss" med. Kraven är att först kolla av om den andra personen vill och prata om vilka tekniker som är tillåtna samt att ha olika stoppsignaler när man inte vill längre. Det är brottning med lås och kontrollerade sparkar och slag med öppen hand. Det är en massa skratt och flås. Det är en lek för oss båda. Jag undrar över de våldsamma mäns syn på våld. Har de fått leka med våld under kontrollerade former eller har de blivit tillsagda redan på dagis, "Man ska inte slåss!"

Aggression då? Vad betyder det egentligen? Jag slog upp det och fann att ordet härstammar från latinets aggredi som betyder angripa. Aggression hade den här förklaringen:
Aggression eller aggressivitet är ett angripande, utmanande eller fientligt beteende hos medlemmar av samma art som avser att orsaka smärta eller skada. Rovdjursbeteende mellan medlemmar av en art mot en annan beskrivs också som aggression. En annan definition är att aggression är ett beteende som avser öka en varelses sociala dominans i förhållande till en annan varelses dominerande position.^[1] Aggression tar sig i olika uttryck, och kan uttryckas fysiskt, psykiskt eller verbalt, samt direkt eller indirekt.

Det blir svårt att ändra värdet på det ordet. Finns det nån poäng med aggressiviteten? Nåt positivt? Jo, när man känner sig hotad. Aggression är ett sätt att skydda sig kopplat till överlevnadsinstinkten. Vänta nu, överlevnadsinstinkten? Känner aggressiva män hot om livet? Visst är livet i den moderna världen farlig men i Sverige upplever jag inte livet som livshotande direkt. Gör du det? Gör aggressiva män det? Aggressiviteten finns i vardagen. Den finns i filmer, reklamfilmer, i vardagstalet och förmodligen i våra tankar.

Frågan om testosteronet finns ofta med när man pratar om aggressiva och våldsamma män. När man pratar om män överlag egentligen. Men vad spelar testosteronet för roll egentligen? Stämmer det att den gör manskroppen aggressiv? Har den samma effekt på kvinnokroppen? Vad fyller testosteron för funktion i kroppen? Jag slår upp det och hittar följande:

Testosteronets effekter kan delas in i viriliserande och anabola, även om den uppdelningen är något konstgjord eftersom många av effekterna är både och. Till de anabola effekterna hör tillväxt av muskelmassa och styrka, och stimulering av längdtillväxt och mognad av den unga benstommen. Till de viriliserande effekterna hör utveckling av de manliga könsorganen, särskilt penis och bildningen av pungen under fosterutvecklingen. Hit räknas också förändringar under puberteten såsom att rösten blir djupare, skäggväxt och hårväxt på bröstet. De sistnämnda räknas till manliga sekundära könskarakteristika.
Testosteron orsakar att rösten sjunker under puberteten hos bägge könen. Testosteronets effekter kan även klassificeras efter vid vilken ålder de inträffar. De flesta testosteroneffekter efter födseln är beroende på nivåerna av testosteron i blodet. De flesta androgena effekter hos fostret inträffar mellan sjunde och tolfte havandeskapsveckan. Allmän virilisering (fostret växer ihop vid mittlinjen, urinröret kommer att mynna ut i penis istället för i perineum, pungen formas, penis växer till) Prostata och sädesblåsor utvecklas. De androgena effekterna hos spädbarn är de vi vet minst om. Under ett manligt spädbarns första veckor stiger testosteronnivåerna till de höga nivåer som senare inträder under puberteten, och blir kvar där i några månader. Vid 4-6 månaders ålder är dock nivåerna åter nere till de knappt märkbara småbarnsnivåerna. Vilken funktion denna ökning har är oklar. Det har spekulerats i att en maskulinisering av hjärnan skulle ske under denna period, eftersom inga väsentliga skillnader har upptäckts i andra delar av kroppen.

I puberteten stiger nivåerna av androgener hos bägge könen, och de första tecknen är liknande hos bägge könen. När halten av testosteron och andra androgener varit högre än de normala kvinnliga nivåerna i månader eller år, kommer en ny våg av testosteroneffekter hos pojkar. Dessa ses i den senare delen av puberteten.

• Penis växer till
• Könsdriften ökar och erektioner förekommer oftare
• Pubeshåret breder ut sig till låren och upp mot naveln
• Ansiktshår uppträder (polisonger, skägg, mustasch)
• Hårväxt på bröstet och runt bröstvårtorna, hårväxt runt analöppningen
• Ökad muskelmassa och muskelstyrka
• Djupare röst
• Tillväxt av vävnad som behövs för spermatogenesen i testiklarna, fertilitet
• Tillväxt av käkbenen, ommodellering av ansiktsben
• Benstommen mognar färdigt, och individen stannar i växten (medierat av östradiol-metaboliter)

Även hos vuxna män har testosteronet viktiga effekter. Under de senaste årtiondena av livet minskar halterna av testosteron, och dessa effekter kan avta.

• Uppehållande av muskelmassa och styrka
• Könsdrift och erektionsfrekvens
• Mental och fysisk energi
• Stimulerar hjärnaktiviteten
• Aggressioner

Våld, aggression, sex och män. Så lyder inläggets rubrik. Har du fortfarande samma bild i ditt huvud som du hade första gången du läste rubriken? Min fråga till dig, är du beredd att omvärdera eller kanske rentav ändra en negativ bild av delar av den mening till något positivt? Om svaret är ja. Vad tror du krävs av dig, andra och samhället isåfall?

Riktiga män och simpla pojkar

(Bilden är från mangrant.se)

Jag har medvetet ägnat de senaste dagar åt att fånga upp och uppmärksamma hur maskuliniteten uttrycks, tolkas och bekräftas i min närmaste krets. Mitt under påsken med socialt umgänge med familj och vänner lyckas jag urskilja och upptäcka några saker.

Mötet mellan män och kvinnor över generationer
Vid interaktionen mellan män och kvinnor, som jag förmodar är heterosexuella eller bisexuella pga sina val av partners och deras sätt att prata kring det motsatta könet (Jag är dock inte säker att alla identifierar sig som heterosexuella eftersom jag inte frågat alla) ser jag en skillnad i hur utrymme tas. Alla kvinnornaverkade ha lätt att ta utrymme i samtalen. Att starta dem, driva dem och styra dem in i och ut ur olika ämnen. Männen däremot blev överröstade några gånger eller ignorerade eller hade svårt att göra sig hörda. När de inte blev uppmärksammade så tystnade dem och drev inte vidare det de ville föra vidare. Vid två tillfällen uppmärksammade två av männen hur samma sak hände mig och skrattade lite. Jag visste inte om det var ett sätt att få sin egen upplevelse bekräftad eller ett konstaterande att det bara är så. En sorts tyst acceptans. Jag är van vid diskussioner och samtal så det var inget konstigt för mig att försöka få min fråga diskuterad av gruppen. Männen blandade sig knappt i samtalsämnet dock. I slutändan verkade ändå alla nöjda med rollerna de hade i gruppen som bestod av 10 individer.

En sak upplevde jag som provocerande. En kommentar som handlade om ett barn som inte är född än men "in progress". - Om det är en kille ska jag lära honom alla svordomar. Jag kunde inte hålla tyst och protesterade. Varför bara om det är en kille? Varför skulle en liten tjej inte invigas i svordomars värld?

Den snygga mannen
3 kvinnor pratar om killar/män. Snygga män och fula män. Roliga män och otrevliga män. Det intressanta är att en av kvinnorna är 10 år, den andra är 30+ och den tredje 25+. Den yngsta av dem tog fram sin iphone och utsatte de andra för val. -Vilken kille är snyggast? Du måste välja! Det var ett intressant samtal som tog form. Killar var söta, sexiga, snygga och ansiktsbehåring diskuterades. Vackra män försökte identifieras. En av de äldre kvinnorna upptäckte att hon numera drogs till gubbar och skrattade åt det. Sen fanns det män som blev snyggare med åren och vissa behövde får lite skägg och mustasch så skulle de kunna bli snygga. Samtal om serier och vilka män som var attraktiva i dessa diskuterades också.

Från ful till snygg och från finrum till fängelset
Samtalet jag beskrev om ovan pågick samtidigt som filmen snabba cash gick på TV. Skådespelarnas utseende diskuterades också. Var han snygg eller inte? - Lite för pojkig men snygg. - Nej, han är lite töntig. Den mest intressanta kommentaren kom i slutet av filmen när de äldre tjejerna hade diskuterats huvudrollsinnehavarens utseende och stil. I filmen så hamnar han i fängelse och byter utseende genom att raka av sig håret, visa sina tatueringar och gå runt i mjukisbyxor och t-shirt. En stor kontrast till rollen han hade i början av filmen. En överklass kille som pluggar ekonomi, festar ordentligt och inte har problem att spendera stora summor pengar verkar det som. Under filmen får vi reda på att han spelar överklass och vi får se hur han blir insyltad i kriminalitet och går från finrummen till sunkiga lägenheter med män med en kulturell bakgrund får andra länder än de skandinaviska. Kommentaren kommer i slutet av filmen i form av ett skämt. NU! Nu är han snygg, nu när han har tatueringar, rakat huvud och sitter i fängelse.

Med dessa tre betraktelser upptäcker jag hur väl de lyfter ämnen som funnits i uppbyggande av maskulinitet.
Hur tar man plats i ett sällskap med män och kvinnor och hur för man samtal till skillnad när det bara finns män i sällskapet. Det andra är den snygga mannen. Att vilja uppfattas som snygg av det motsatta könet. Hur platsar man in i den rollen? Jag minns att som ung bli så förvirrad över vilka attribut som skapade en snygg man att jag till slut gav upp intentionen att uppfattas som snygg. För att inte tala om bad boy imagen. Den som tar risker och blir hårdhudad. Bland vissa män och i vissa kretsar är det ett sätt att skapa attraktionskraft hos det motsatta könet.

Allt detta sammantaget får det mig att inse hur lite maskuliniteten har utvecklats om jag jämför med femininiteten. En kvinna har flera uttryckssätt för sin femininitet. Kvinnan har lyckats fylla femininitet med nya värden. Jag tänker på alla kvinnor som jag har haft som förebilder. De har hjälpt mig att bygga min maskulinitet. Vilket leder mitt minne till en kommentar jag hörde en gång i tiden när jag var ung och levde ett liv utanför ramar och lagar. Det var en äldre man som levde upp till bad boy imagen. Vi pratade om pengar, makt, kvinnor och att känna sig häftig. Han avslutade samtalet med en fråga och ett svar. Han frågade mig, när han tog sista klunken på sin öl, - Vet du vad skillnaden mellan riktiga män och pojkar är? Pojkar slåss, skaffar pengar och raggar kvinnor för att bli män. Riktiga män har insett att de aldrig kommer att bli mer än simpla pojkar.

Hur, när och varför har du sex med dig själv?

Den frågan har jag ställt flera gånger till vänner som har en kvinnokropp. Jag kan inte komma på en enda gång jag har ställt den frågan till en vän eller bekant med en manskropp. Hur kommer det sig? Antar jag att alla människor med en manskropp gör likadant? Är det ett ämne som är så ointressant eller tabu för mig att jag inte brytt mig om eller vågat fråga?
De frågor och många fler söker jag svar på. För att börja skapa nya mansideal och nya maskulinitetsuttryck så är sexualiteten en viktig del av det arbetet tycker jag. Jag blir nyfiken. Finns det forskning kring hur människor med en manskropp har solosex? Hur ofta och av vilken huvudsakliga anledning har man det? Vad fyller onanin för funktion? Finns det gemensamma nämnare?

Jag googlar och hittar boktitlar som berör en del av ämnet, Sperm Wars. Den ska jag läsa och se vad en biolog har att skriva om det hela. Jag hittar tidningsartiklar som varnar för att onani ökar risken för prostatacancer. Jag hittar artiklar som menar att det minskar risken för prostatacancer om du är över 50. Jag hittar en massa som skrivs om onani rent allmänt, ofta ur ett problematisk synvinkel. Vad söker jag efter då? Jag vill ha sanningar! Individers egna upplevelser, berättelser och erfarenheter.

Härmed uppmanar jag alla med en manskropp att dela med sig av sin erfarenhet. Varför har du sex med dig själv? Hur har du det? När har du det?