Rådfrågningsbyråer - en ungdomsmottagning för vuxna

Sitter vid frukostbordet med en av Rfsu:s skrifter från 1936. Sexualkunskap är dess titel. Den innehåller bilder på könsorgan i genomskärning och underrubriker som sexualdriften i ålderdomen och sexuell moral. Rasbiologin finns också omnämnd och som Ottar själv uttryckte det: -Vi visste inte bättre på den tiden. Vad som är anmärkningsvärt är texten på omslagets insida. RFSU:s sexualpolitiska mål och program. Det är andra punkten som väcker min uppmärksamhet. 
Så här står det:

"Upprättande av rådfrågningsbyråer - fasta i städerna, ambulerande på landsbygden - vilka ge vägledning i alla sexualfrågor."

 ALLA sexualfrågor! 2015 års påskhelg har precis passerat och jag vågar säga att vi har ännu inte lyckats med målen som RFSU satte upp 1936. Snart 80 år gamla mål och visioner. snart 80 år gamla kunskaper och behov som ännu inte är tillfredställda. Hur kan det komma sig? Vad är det som gör att vi undviker sexualiteten på en strukturell och professionell nivå? Sexualiteten är och förblir något vi måste förhålla oss till hela våra liv. Oavsett ålder, relationer, kroppens funktionsduglighet eller plats på jorden vi befinner oss på. Den finns ständig närvarande i mer än bara den sexuella akten. Sexualiteten är mer än orgasmen, onanin, det knapplösa knullet eller boolibompasexet. WHO beskriver det på ett sätt jag kan instämma och enkelt förstå att sexualiteten är nåt komplext och i ständig förändring

"Sexualitet är en integrerad del av personligheten hos varje människa; man, kvinna och barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter Sexualitet är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan få orgasm eller inte, och är inte heller summan av våra erotiska liv.

Sexualitet är mycket mer; den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet, den uttrycks i vad vi känner, hur vi rör oss, hur vi rör vid andra och själva tar emot beröring Sexualitet påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och genom detta vår fysiska och psykiska hälsa."

Ändå finns så få platser att få rådgivning på eller rådfrågning som RFSU kallade det 1936. Detta är en av anledningarna att Linda och jag valde att starta Sexvägledarna. Vi vill professionalisera sexualitetsfrågan så att yrkesverksamma vågar ta upp frågor med sina patienter. Vi vill visa på att det är inte bara ungdomar som behöver prata sex, sexualitet, relationer och känslor. Det är varje människas rättighet att ha en plats för detta i dagens moderna samhälle. Vi vill inte enbart prata lagar och rättigheter, vi vill ge möjligheter för människor att ha en plats att bekvämt kunna och våga prata om det intima. En plats där skam, skuld och okunskap kan få ha plats och kanske vändas till kunskap, lust och omtanke. En plats som respekterar individens syn och upplevelse. Att få möjlighet att skapa åtminstone en av dessa byråer som RFSU pratade om är en uppgift jag har tagit på mig och som jag hoppas att fler blir inspirerade av. Min önskan är att ni därute, ni som lever i er egen kropp och med era frågor och funderingar kring sex, sexualitet och relationer. Våga ställ krav. Våga prata om det intima och det privata. På så sätt kanske om 80 år så är Sexvägledarna bara en rad i historieböckerna och inlägg som dessa inte längre vanliga.

Ps. Tack Miss J för skrifterna.

Någonting hotar kväva mig

Rubriken kommer från Petters senaste låt, håll om mig. Den berörde mig första gången jag hörde den och såg den framföras. Inte främst via låttexten som är det första jag ofta berörs av när det kommer till musik. Denna gång var det framförandet som väckte nåt i mig. I kombination med texten väcks en stark känsla hos mig som leder till en tanke. Men innan vi kommer dit låt mig börja från början. Fredag och Skavlan är på TV. Sist ut i programmet är Petter med sin nya låt. På scen står Magnus Lidehäll mer känd som Filthy, DJ Sleepy, välrenommerad inom hip hop kretsar. Sedan har han Salem Al Fakir på virveltrumma, Vincent Pontare på slide guitar och Daniel Adams Ray som sidekick/sångare. Alltså sex män, alla framgångsrika inom musik. Alla med en egen stil, ett eget image och utseende och en egen historia. Det gemensamma? Män. Det var sex stycken män. Inget konstigt egentligen, män i grupp finns överallt och hela tiden. De finns i styrelserummen, i riksdagen, fotbollsmatcherna, barerna, byggarbetsplatser mm. Vad vad annorlunda denna gång då? Jo, det är vad de säger. Refrängen i låten går: -Håll om mig, någonting hotar kväva mig. Håll om mig, bara du finns där för mig. Det är då jag får en rysning och någonting brister i mig. Vänta, vad sjunger han tänker jag? Vad säger han? Vem säger han det till?Det hinner uppstå tusen tankar innan det blir tydligt för mig. Detta är maskulinitetet 2013 personifierad tänker jag. Rädslan att bli krossad, kvävd, tillintetgjord. Rädslan att inte räcka till, att vara fast i en roll, i ett måste, i ett rum utan svängrum skapad av oss själva, driven och befäst av oss själva, dagligen.
I en sådan situation utan verktyg att handskas med dessa känslor tar reptilhjärnan över. Fly eller fäktas. Oavsett vilken väg du tar, väljer du det för att överleva. I ditt huvud iallafall.

När dessa känslor blir överväldigande lärde vi oss att fly, att gå därifrån, gå ut och spring, hugg lite ved, spela mer fotboll, rök på, kolla på porr, ha en otrohetsaffär. När vi väljer att stanna och fäktas blir vi problembarnen, rebellerna, knarklangarna, fotbollshuliganerna. Budskapet är: Se bara till att ta dig så långt bort från känslan du kan eller slåss mot den. Detta är mannen som misshandlar, ljuger, hatar jämställdhet, feminister och allt som kan tolkas som något som hotar kväva honom. Detta är mannen som drar sexistiska skämt och som inte tar ansvar för föräldrarollen. detta är mannen som inte vill släppa makten och mannen som inte har någon makt i maskulinitetens maktstrukturer. Håll om mig, någonting hotar kväva mig. Detta inlägg är inte ett sätt att ursäkta dessa beteenden. Jag söker bara svar till mannens oförmåga att växa och utvecklas in i en ny roll i det moderna samhälle vi lever i.  Jag bläddrar i gamla skrivböcker under tiden jag skriver detta inlägg och hittar lösa texter jag skrivit i unga år. Redan då en kamp om att förstå maskuliniteten. Var ska jag hitta en förebild eller flera ansikten på maskuliniteten jag inte riktigt köper? Jag hittar en mening. Jag vet inte var jag har skrivit av den eller hittat den: Skillnaden mellan pojkar och män är att pojkar tror att de en gång ska bli män medan män vet att de alltid kommer att vara simpla pojkar. Vad skulle hända om vi, som i Petters låt, vågade säga: -Håll om mig, någonting hotar kväva mig, håll om mig, bara du finns där för mig?

Kanske skulle vi våga växa när vi äntligen stannar kvar i dessa obehagliga, obekvämma och otrygga känslor och inser att de inte kommer att förgöra oss?

Oönskad sexualitet, KAST, Preventell och önskan om en sexualitet att njuta av

Via facebook får jag syn på en artikel publicerad på RFSUs hemsida. Artikeln har rubriken: Många ringer hjälplinjen som ska förhindra övergrepp.
I artikeln kan jag läsa att en fjärdedel av alla som ringer till PrevenTell, som linjen heter, har köpt sex. Det finns även några som har sålt sex. De yngsta är 16 och de äldsta är 77. Artikeln beskriver vidare att många av de som ringer upplever att de ägnar för mycket tid åt tankar och fantasier som kretsar kring sex. Många har fått problem med relationer och ofta finner de ingen njutning alls i sexualiteten längre.

Denna bild stämmer väl överens med bilden jag har efter att ha arbetat med frågan de senaste fem åren. Tillsammans med min kollega Linda Byqvist har vi haft möjligheten att bygga ett arbete lite i blindo. Malmö stad satsade stort 2006 och startade projektet KAST som en del av att bekämpa prostitutionen. Det blev en fast verksamhet 2008. Linda och jag headhuntades till gruppen vid denna tidpunkt. Redan då hade våra föregångare, Svante och Gabriella, tydligt kartlagt sexhandeln på nätet och insett att beteendet är en handling och inte en del av identiteten. Därav att KAST i Malmö står för, Köp av sexuella tjänster och inte köpare av sexuella tjänster som det gör i andra städer i Sverige där verksamheten också finns.

När Linda och jag startade fanns det sex personer som kom till rådgivningen. Vi undrade om behovet inte var större än så. Vi upptäckte snabbt att människor hörde av sig för råd- och stöd i samband med att vi hade varit med i en artikel eller blivit intervjuad i radio eller TV. Vi började använda denna nyfunna kunskap för att nå målgruppen. Idag, fem år senare lämnar vi båda våra tjänster inom Malmö stad och KAST-verksamheten. Med oss har vi samtal med över 300 personer som har besökt eller kontaktat verksamheten, över 1500 samtalstimmar och enormt mycket kunskap. Verksamheten fortsätter vidare med sitt arbete med nya personer och med samma politiska uppdrag. Uppdraget att minska prostitutionen.

Vi lämnar inte bara med statistiska siffror, vi lämnar främst med en massa kunskaper om vilka faktorer som kan ibland spela roll för varför människor hamnar i situationer där sexualiteten kan bli en destruktiv kraft. Det som kommer att finnas med mig vidare var uttrycket: Tänk om jag hade vetat detta om sex och sexualitet, då kanske jag inte hade varit här. En mening som kunde se lite olika från person tillperson men som syftade på samma sak. Varför har ingen pratat om detta förut!

Det glädjer mig att se att vi alla har lyckats förändra samhället en aning på dessa fem år och det kunde vi se redan när Tiger Woods kom ut som, vad han själv kallade för, sexmissbrukare. Plötsligt hade en av världens, i mångas ögon, mest framgångsrika människa fallit från piedestalen. Världen hade förlorat en förebild. Han förlorade sina kontrakt med sponsorerna och tog en time-out från golfen. När en sånär perfekt person, på papper, plötsligt blir mänsklig och erkänner ett problem eller felgjorda val blir det enklare för oss andra som inte är stora förebilder eller oerhört duktiga inom ett område, att se på våra liv och relatera och jämställas på ett mänskligt nivå där det inte längre handlar om prestationer, utan om relationer, sexualitet och sex.
Jag läser vidare i artikeln:

De flesta som ringer är män men enligt initiativtagaren Katarina Öberg (ledamot i RFSU:s styrelse), är förvånansvärt många kvinnor.
- Vi har haft en strid ström av patienter sedan telefonlinjen öppnade. Vi visste att det fanns personer som behövde hjälp och vi ville underlätta för dem att hitta rätt. Ingen vet hur stort behovet är.
PrevenTell är Sveriges första hjälplinje vid oönskad sexualitet. Den invigdes i mars 2012 och är knuten till Centrum för andrologi och sexualmedicin på Karolinska sjukhuset.
Målet med telefonlinjen är att förebygga sexuella övergrepp genom att rikta sig mot personer som upplever att de inte kan kontrollera sin sexualitet.
- Det är självklart inte så att vi förordar att man inte ska ha någon sexualitet. Det handlar om omfattningen och riktningen av den. En del hör av sig och frågar om de tittar för mycket på porr. Då brukar vi svara; vad är för mycket för dig? Sexualiteten ska inte leda till lidande eller vara ett hinder för att fungera, säger Katarina Öberg.

Det är just här jag känner att vi alla måste börja med nästa steg. All ära åt Preventell, KAST och andra verksamheter som arbetar med sexualiteten när det har blivit ett problem men vi har alla en sexualitet, oavsett om den har blivit destruktivt eller ej. Vad är nästa steg då? Enligt min mening är att utöka det preventiva arbete med det promotiva. Att skapa forum och utrymmen för sexualiteten att finnas. Att veta var jag vänder mig när jag undrar något eller när jag ser signaler på att något inte funkar optimalt för mig, när jag känner mig osäker, tvivlar, rådlös eller skäms för något jag tänker eller fantiserar kring. Som ung hade jag ungdomsmottagningen att vända mig till. Där fanns en förväntan på att jag skulle vara nyfiken och experimentell. Nästan en förväntan på att jag skulle göra fel val eftersom jag var under en läroprocess. Jag undrar när tog den processen slut? Precis det datum jag blir 24 år så tillhör jag inte ungdomsmottagningens målgrupp längre. Så var tillhör jag nu? Ska jag vänta på att det går åt helvete för att jag ska få råd och stöd? Ska jag börja köpa sex eller vara på väg att begå sexuella övergreppför att få kunna prata om min sexualitet? Nu kanske jag målar fan på väggen och någonstans gillar jag att måla fan på väggen, för att om jag vet hur fan ser ut vet jag också hur nästa bild ska målas för att det inte ska bli fan på väggen. Utan kanske en mer behaglig, lekfull och rolig bild som jag trivs med att ha på min vägg. En bild jag kan känna mig trygg med, en bild som jag målar med andra och som jag kan njuta av. Precis som min sexualitet.