måndag 15 oktober 2012

whose night!?

Jag har en bekant som överraskad och nöjd beskrev sin upplevelse av Ladie's night. Hon lockas inte av föreställningar som Chippendales och hoppades att detta skulle vara annorlunda. Föreställningen var mycket bra, med artister som Magnus Uggla, Martin Stenmark, Andreas Johnson, Anders Timell, Martin Stenmarck och Hasse Brontén. - Det var en skön och bra blandning av musik, teater, spex, humor och en underbar känslan med alla tjejer där, berättade min bekant. Jag frågade vilka åldersgrupper som fanns representerade och om hon såg några män som besökte föreställningen? Allt från 18-åringar till kvinnor över pensionsålder fanns representerade men inga män syntes bland publiken. Föreställningen är inne på sitt sjunde år och säljer bra enligt arrangörerna själva. Jag börjar kika på hemsidan och blir nyfiken kring vem som ligger bakom och vad som startade hela konceptet. Jag hittar följande:
Ladies Night började som en dröm om att kunna erbjuda alla kvinnor en egen helkväll fylld med underhållning av världsklass, härlig gemenskap och fantastisk stämning. Sedan premiären 2006 har över 300 000 tjejer besökt Ladies Night – det känns helt otroligt, nästan overkligt. Ibland får jag frågan ”Vad är det som gör Ladies Night så speciellt?” Jag svarar att det som gör Ladies Night unikt är den stämning som uppstår när tusentals förväntansfulla tjejer möts för en kväll skapad endast för dem. Det är en känsla som inte går att beskriva – den måste upplevas!
David StenmarckProducent & Upphovsman
Jag inser att detta är ett lyckat koncept. De lyckades ju få min bekant att gå från ett " hoppas att detta inte är som Chippendales" till "Det var riktigt bra med en skön blandning av underhållning där alla bjöd på sig själva". - Härligt, säger jag tills en annan bekant säger att män får inte köpa biljetter. Hmm, tänker jag, kan detta stämma? Jag googlar och hittar flera artiklar, debattinlägg och intervjuer som berör detta ämne.
Från aftonbladet: "Ladies night diskriminerar män", Detta är hämtat från 2010. Något måste ha förändrats sen Stenmarck uttalade detta:
David Stenmarck, producent och initiativtagare till ”Ladies Night”, håller med om att det är könsdiskriminering.
– Ja, det får man väl säga. Men det finns så mycket annat som riktar sig till bara män. Jag tycker väl att tjejerna kan få en kväll om året, säger David Stenmarck.
Showen har tidigare anmälts men fallet har då avskrivits då det inte ansetts som ett tillräckligt allvarligt fall av diskriminering.
– Så det här är gammalt för mig. Men det är så jäkla kul att jobba med, att se de här idrottsarenorna där det för det mesta är fullt av män intas av tjejerna.
Jag söker vidare och tar mig till en aktuell biljettsidan. Klart jag ska kunna köpa en biljett till en svensk föreställning oavsett kulturell bakgrund, trosuppfattning, könsidentitet och sexuell läggning tänker jag. Men nej, här tar resan slut för mig. Kolla längst ner:






















Här är en mer färsk artikel i SvD: "Tveksam Stenmarck showar för tjejerna"
Vänta, i min naiva värld där mänskliga rättigheter gäller alla människor trode jag att jämställdhetsarbete bygger på att arbeta bort segregering och separatistiska tankar. Jämställdhet går i min värld hand i hand med demokratin. Där min familj och mina livserfarenheter har lärt mig att lika värde gäller alla individer oavsett etnicitet, religion, sexuell läggning, funktionshinder, biologisk kön, musiksmak mm. Alla ska ha samma möjligheter. Här får inte jag vara med pga att jag enligt pappret och till utseendet är en man. Jag förstår inte, är detta på riktigt?

Låt mig då komplicera det hela ytterligare. Om Ladie's night är ett etablerat koncept skulle ett annat bolag kunna starta Men's night? Plocka fram världsstjärnor som är kvinnor och erbjuda en helhetsupplevelse till alla män som vill se detta. Är detta ett konstruktivt sätt att skapa ett jämställt samhälle? Vad sänder detta för signal till barn som håller på att förstå samhället och hitta sin roll i det. Vad säger vi egentligen med detta koncept? Är det inte detta vi vill arbeta bort? Männens exkludering av kvinnor i styrelserummet exempelvis?

När vi ändå är igång och komplicerar saker. Ta en av Ladie´s night artiklarna och byt ut alla ord där det står ladie, kvinnor och tjejer till invandrare och förtydliga detta vid biljettinköpet. Vad tänker du? vad känner du? Vänd på det och säg nu att detta är bara för svenskar (vilket i sig blir en tolkningsfråga, vem räknas som svensk idag och vem ansvarar för räknandet) Vad väcker det för tankar, känslor och associationer?

Jag är kluven och förvirrad men mina frågor fortsätter. Är ladies night öppet för alla kvinnor, oavsett sexuell läggning? Hur är det med transpersoner? Queer? De som vägrar välja kön? Är detta inte diskriminering!? Om det inte är det så avsäger jag mig all politisk aktivism, flyttar ut i bushen för att bli bitter och förlora all hopp för det moderna svenska samhället.

I min värld ska mina vänner, mina barn, mina föräldrar ha samma rättigheter och möjligheter oavsett deras biologiska kön. Det gäller åt alla håll och kanter. Eller som Gloria Steinem har uttryckt det:
A feminist is anyone who recognizes the equality and full humanity of women and men.


söndag 7 oktober 2012

Fredsman, våldskvinna eller inget av det?

Sitter vid frukostbordet en solig höstsöndag och läser Pelle Billings nyutkomna bok, Jämställdhetsbluffen. Jag läser sällan böcker från pärm till pärm, utan börjar med kapitlar som lockar med intressanta rubriker. Det blir en märklig känslodissonans när jag läser kapitel 6 som heter Vår tids mansbild samtidigt som datorn slumpmässig spelar Säkert!s låt, Allt som är ditt i bakgrunden. Blandningen av bilder som då dyker upp i mitt huvud blir en känslomässig kakofoni. Säkert!s låt handlar om ett överfall där jag tydligt ser en inre bild av två män överfalla en kvinna. Männen som förövarna och kvinnan som offer och ett skuldbeläggande på henne. Fullständigt förkastligt! Ett utdrag av texten lyder:
Du går genom parken
Det är inte ens natt än
Och två som går bakom springer ifatt och tar
Allt som är ditt

Du borde ha skrikit
Men det kommer inget ljud
Dom behöver inte ens hålla för din mun
Allt som var ditt

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
Eller inte vart så korkad och gått ute själv
Du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
Det måste va' ditt fel
Det måste va' ditt fel 

Samtidigt som denna bild spelar sig i mitt huvud läser jag, i den sjätte kapiteln, vad Doris Lessing, nobelpristagare i litteratur, hade att säga om mansbilden redan 2001:
"Jag blir alltmer chockad över det ogenomtänkta och automatiska baktalandet av män som numera sitter så djupt i vår kultur att det knappt ens märks", sa den 81-åriga persisk-födda författarinnan igår.
Förvirrande minst sagt. Är det så frågar jag mig. Baktalas män idag? Jag refererar till mitt eget liv och försöker hitta exempel från vardagssituationer där män baktalas. Visst hittar jag många, jag hittar även exempel där jag själv baktalar män. Jag! Jag som anser mig vara en person som står och kämpar för jämställdhet och rättvisa. Jag upptäcker mig själv ha pratat om män som fega eller mesiga. Som om det faktum att vara man gör dig mesig och feg. Jag har talat om män som omogna och känslomässigt outvecklade pga att jag har sett individer som kränker andra utan att vara medvetna om det. Jag talar illa om män som talar illa om kvinnor. Det är då jag fattar att förändringen av mansbilden inte startar där ute någonstans på samhällsnivå eller på regeringsnivå med en utredning. Den startar vid matbordet, den startar vid stunden jag vaknar och ser mig själv i spegeln, den startar när jag möter min omvärld och hur jag uttrycker mig i mötet med andra människor.

Jag kan spendera tiden med att peka finger åt alla som talar illa om mannen eller skriva välartikulerade inlägg mot personer som baktalar mannen, men skapar det en förändring? Är det så vi skapar ett mer jämställt samhälle? Nej, jag vill ha en konkret förändring. Den förändringen startar hos mig. Hur vill jag se på män? Det är kanske är en bra fråga att börja med oavsett sexuell läggning, kön, etnicitet, religion, partitillhörighet, klasstillhörighet, musiksmak, kostval etc. Vilken bild vill jag vara med om att ge alla små barn som föds idag, den 7e oktober 2012 i Sverige? De kommer ut i denna värld utan kunskap om alla spelregler vi har skapat.
Om du fick föddas på nytt idag med den kunskap du besitter om samhället vi har byggt upp. Vad skulle du ha gjort annorlunda som barn?

Vi kanske också ska börja titta på semantiken vi använder oss av när vi pratar om saker. Senast idag läste jag i tidningen ordet våldsman. Ser ni kopplingen? Ser ni hur hjärnan gång efter gång matas med kombinationen av orden våld och man? Fredsman då? När använde ni det ordet senast? Jag har ta mig fan inte använt det någonsin, eller så minns jag inte. Våldskvinnor då? Finns dem? Kallar i en kvinna som utsätter någon för våld för en våldskvinna? Jag är otrolig snabb i min kritik till exempelvis elitfotbollen när de pratar om allsvenskan och damallsvenskan. Men inte när begreppet våldsman dyker upp i första rubriken i tidningen jag läser.

Som vanligt har jag mer frågor än svar men denna gång uppmanar jag er att kika på er egen bild av mannen. Hur ser den bilden ut, vad vill ni behålla och vad vill ni göra er av med?